En ny start

 

 

Dagen började med att dom kom in vid 6 tiden för att kolla puls, blodtryck och två gånger i veckan så skulle man även vägas. Vid 7 öppnade dom duscharna och dom var öppna i en timme. 

 

Första måltiden, frukosten, serverades klockan 8.00 och varade i 30 minuter. Den bestod av fil eller yoghurt (vet dock inte hur mycket då man skulle hälla upp i en djup tallrik och det skulle vara ca 0.5 cm kvar till kanten), flingor som täckte all fil/yoghurt + en halv banan, 3 msk russin eller 3 msk sylt som även det skulle vara på yoghurten till det skulle man dricka ett glas juice. 

 

Efter frukosten hade vi sittande vila i 30 minuter, där vi gick igenom vilka som skulle jobba under dagen m.m.

Mellan 9-10 hade vi egen tid. Då vi kunde pyssla, lägga pussel, kolla på tv eller spela spel.

 

Vid 10 tiden var det dags för näringsdryckerna. Vi hade 15 minuter på oss att dricka två stycken. Varje näringsdryck är på 300 kcal. Så det målet var det absolut jobbigaste för mig. Eftersom dom drack vi endast för viktuppgång.

 

Fram till 12.00 hade vi egen tid igen. Sedan var det dags för lunch. Den kunde bestå utav 3 potatisar och 2 skivor rökt lax med sallad och ett glas mjölk. Även här hade vi 30 minuter på oss att äta upp.

Efter lunchen var det liggande vila. Dvs att vi låg på varsin madrass i vardagsrummet, lyssnade på lugn musik och vilade i 30 minuter. När vilan var över så var det egen tid igen så som pyssel och liknande, i ca 1 timme. 

 

Vid 14.00 var det dags för mellanmål. Som bestod av antingen en risifrutti XL eller fil/yoghurt med flingor + sylt. Man fick välja vilket av det man ville ha. Jag valde risifruttin då det är mindre mängd och lättare att få i sig snabbt. Vi hade 20 minuter på oss att äta upp.

 

Vid 16.30 var det dags för middag. Den kunde se ut som lunchen. Det innehöll alltid pasta, ris, potatis eller bulgur med en gryta eller liknande till och så sallad och ett glas mjölk. 

Efter det hade vi liggande vila igen i 30 minuter. Sedan egen tid.

 

Vid 19.30 var det dags för kvällsmål. Det bestod utav en macka med ost och gurka samt en kopp te.

Vi hade 20 minuter på oss att äta det målet.

Efter det hade vi sittande vila i 30 minuter då vi gick igenom dagen som varit.

 

 

Eftersom att jag kom samma vecka som midsommar så var det inte riktigt som det brukar vara där på avdelningen. Dom gör även andra saker än bara äta och vila. Men jag hann bara vara med på ett fåtal aktiviteter under min andra vecka. Det dom gör mellan måltiderna är saker som mindfluness, dagens fokus, skapande m.m. Det är aktiviteter som är obligatoriska och som görs tillsammans i gruppen med en anställd. Man sitter typ i grupp och diskuterar olika saker.

Ett exempel, på dagens fokus så ska man sätta upp ett mål som man vill förbättra till nästa vecka. Man ska skriva ned hur man ska klara det målet och vad man behöver för att klara det. Veckan efter går man sedan igenom i gruppen hur det har gått.

 

 

 Jag har inte fått något matschema från dom på Capio, utan det jag har är ett som jag satt upp för mig själv. För jag vill inte bli sådär dålig igen, med låg puls och allt. 

Däremot har min mamma fått ett matschema av en vännina vars dotter också har varit sjuk i Anorexi, men det schemat har jag inte här tyvärr. Det är hemma hos mamma och pappa.

På det schemat är det 6 mål om dagen som gäller. Men jag nöjer mig med 4 mål än så länge.

 

Till en början var mamma, pappa och M jätte oroliga över att jag skrivit ut mig själv. Men jag har bevisat för dom att jag kan klara det här själv. Genom att jag satt upp det här matschemat samt att jag nu äter bröd, pasta, ris osv. Så dom är ganska lugna och tjatar inte om mat lika mycket längre.

Även om jag inte äter mängder utav det så försöker jag få i mig lite kolhydrater varje dag.

 

Självklart så tycker dom fortfarande att det är jätte jobbigt att jag inte får den hjälp jag kanske behöver, mamma gråter varje dag och oroar sig för mig. Pappa klarar inte av att se mig i linne/t-shirt. M klarar inte av att ta på mig.

Så jag kan ju inte dirket påstå att den här "sjukdommen" för med sig en massa positiva saker direkt.

 

 

Mamma kontaktade Stockholm's Center för Ätstörningar idag. Dom har flera olika varianter av behandlingar.

Så jag lovade mamma att anmäla mig dit, hon var förbi där efter jobbet med min anmälan.

Det jag i så fall ska prova på är en öppen dagvård. Då får man prata med terapeuter och så. Sen få lite hjälp med maten också. Jag tror man är där dagtid mellan 09.00 - 15.00.

Men det kan jag skriva mer om sen om och när det är dags för det!

 

 

Fråga 6 - WHAT'S YOUR ULTIMATE GOAL WEIGHT? WHEN DO YOU EXPECT TO REACH IT?


Min målvikt.. Ja, jag har haft många under den här perioden.
Till en början var det 47 kilogram. Men kände mig inte fin i det, det passade inte på mig. Var fortfarande tjock och ful. 
Sen blev det 45 kilogram, fortfarande inte nöjd. Fortfarande tjock.
Klädde på mig och testade 42 kilogram, det satt inge bra det heller. Passade liksom inte. Hängde tillbaka.
Satte upp 40 kilogram som mål. Nådde det. Det passade perfekt! Astajt. Så snyggt. Satt som gjutet. 
Dessvärre höll inte omvärden med. Därav inläggningen och varför jag bott hos mina föräldrar.

Det ironiska med det hela är att jag gått ner minst två kilogram till sedan jag flyttade in här. Utan motion. Så jag tror att jag väger runt 37-38 kilogram nu. Men jag tycker fortfarande att det klär mig, som handen i handsken.
Jag är nöjd. Mitt mål ÄR nått.  


/ Linnea <3

Hej alla fina!

Nu tänkte jag ta och svara frågorna ni har ställt till mig. Är lite ledsen att det blev så få frågor. Men jag ska svara så gott jag kan på de frågor jag har fått! Enjoy!

Fråga: När blev du diagnoserad med anorexia? Om du är tvungen att äta någonting onyttigt (dvs glass, en godis osv) vad väljer du då? Vem står dig närmast? Massa Kramar 

Svar: Jag fick diagnosen Anorexi Nervosa i Onsdags den 13/6. Så knappt en vecka sedan. Det känns helt overkligt. Det har inte riktigt sjunkit in än. 

Om jag är tvungen att äta någonting onyttigt så skulle det nog vara glass. Det är inte så mycket att tugga, samt att det känns inte lika mäktigt och onyttigt som godis eller chips. Det känns ändå snällt mot magen på något sätt, plus att isglass innehåller inte så mycket kalorier. Jag provade Calippo Shots för första gången igår, den var riktigt god och innehåller bara 25 kalorier.

Vem som står mig närmast? Jag antar att du menar i min familj, exclusive sambon? I så fall är det helt klart min mamma. Vi har alltid haft en jätte fin relation. Har alltid kunnat prata om precis allt. Älskar henne överallt annat, det är för hennes skull som jag går med på behandlingen. Enda sedan jag var väldigt liten så har vi haft ett väldigt starkt band till varandra. 

Fråga: Vad är ditt BMI?

Svar: Det var ett tag sedan jag vägde mig sist, då dom tagit min våg ifrån mig. Sist jag vägde mig så vägde jag 39 kg och hade ett BMI på 15,2. Jag ska till min sambos föräldrar ikväll, där finns det en våg, då ska jag väga mig igen för att se om jag har gått ned eller upp. Så kan uppdatera ikväll eller imorgon om siffran skulle vara annorlunda. 

Fråga: Hur blir det med bloggen när du är på behandlinghemmet? Kan man inte ha kontakt med dig på något sätt eller? :(

Svar: Självklart kommer jag att fortsätta att blogga. Kanske inte lika ofta som innan men jag ska försöka att uppdatera minst en gång om dagen. Jag kommer ha med mig både min dator och min mobil. Sen kan ni alltid maila mig på: [email protected] kommer kolla min mail varje dag också. Om ni skulle vilja ha mitt mobilnummer så ska det nog också gå att ordna. Vill inte förlora er! <3

Fråga: Hur är det med ert sexliv? Förlåt för lite för privat fråga men jag tänker bara, om du är obekväm med din kropp blir det svårt att låta någon komma nära då? Jag har nämligen problem med detta och tycker så synd om min kille, haha!

Svar: Dessvärre så är vårt sexliv helt dött och lidande för tillfället. Det var säkert 1-2 månader sedan sist. På grund av flera orsaker. Jag känner mig jätte obekväm i min kropp, släcker lampan innan jag går in i rummet i bara underkläder, håller för magen osv. Sen så tycker M att jag har blivit FÖR smal istället så han vågar knappt ta i mig. Rädd att göra mig illa och han gillar inte att man känner alla ben. Han tycker det är obehagligt. Det är otroligt tråkigt att det har blivit såhär. Men förhoppningsvis så får jag lite action ikväll! Ska sova i min egna lägenhet ikväll för första gången på 2,5 veckor. Alltså, jag ska sova med M för första gången efter en väldigt lång tid. Och vi båda vet att det kommer dröja många veckor till nästa gång. Så håll tummarna för mig. Kan behöva få slappna av lite. :)

Fråga: Hur lång har din viktminskningsperiod varit? Var det någon gång kilona rasade?

Svar: Jag började banta ordentligt, på riktigt, vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, i oktober 2011. Sen har jag hållt på innan det i flera år med att försöka gå ner i vikt men misslyckats. Enda sedan 2008 om jag inte minns fel.
Ja, de senaste två månaderna har jag verkligen rasat. Fast jag inte har gjort någonting annorlunda. Det började i mars efter jag och M kommit hem från New York. Då vägde jag 47 kg. Sen när vi var i London i mitten av maj så vägde jag 43 kg. Nu, i början av juni har jag vägt mellan 41-39 kg hela tiden. Så på sista tiden har det gått riktigt fort. Just nu vet jag som sagt inte vad jag väger, men jag tror att jag har gått ner ännu mer. Annars skulle inte pulsen vara så låg som den är. Skulle tippa på att jag väger mellan 36-38 kg just nu.

Fråga: Vad tycker din sambo om att du ska bli inlagd och hur mår han efter allt det här? 

Svar: Han tycker självklart att det är jätte jobbigt att jag inte ska bo hemma på 12 veckor. Att vi inte kommer kunna ses när som helst. Sen har jag ju inte bott hemma med honom på 2,5 veckor redan. Så totalt kommer vi vara ifrån varandra i ca 15 veckor. Han hatar att vara i lägenheten själv, allt påminner om mig säger han. Han har svårt att sova samt klandrar sig själv över att det har gått så långt. Att han inte har märkt något tidigare. Att han inte har agerat. Sen tycker han också att det är väldigt skönt att jag får hjälp. Speciellt så fort. Han vill ha sin gamla Linnéa tillbaka. Han säger att jag inte är samma person längre. Han saknar mig och hoppas på att jag tillfrisknar snabbare än vad dom tror på Capio. Eftersom jag bara hållt på i 6 månader med att svälta mig själv så tror mina närstående att det kommer gå snabbare för mig att bli frisk. 

Fråga: När blev du sjuk i din ätstörning? Hur kommer det att bli med bloggen när du är inlagd?

Svar: Jag har aldrig sett mig själv som sjuk. Då jag har haft kontroll och alltid ätit minst 3 mål om dagen. Bara det att jag har valt bort rött kött, pasta, ris, potatis och bröd. Sen även sötsaker. Men annars så har jag ätit det mesta. På sista tiden har jag även valt bort grädde, smör, olja, ja fetter över huvudtaget. Men jag ser mig själv inte som sjuk. Försöker bara leva ett nyttigt och hälsosamt liv. Men eftersom pulsen ligger på 40 varje dag och vid 35 i puls så är man död så antar jag att jag har tappat kontrollen lite grann. Så, sjuk blev jag väl någon gång i slutet av maj - början av juni skulle jag tro. Det var då jag blev sämre. 

Bloggen kommer att finnas kvar! Helt klart, jag överger er aldrig. Ska fortsätta att blogga, kanske inte lika flitigt men jag kommer att finnas här. Både läsa era bloggar samt uppdatera er om hur det går för mig inne på behandlingshemmet. 

Jag hoppas att ni fått svar på era frågor! Om det är någonting mer ni undrar över så tveka inte att fråga. Jag tycker bara det är roligt. Ni betyder otroligt mycket!
Massa kramar <3 / Linnéa

Tänkte passa på att ha en liten frågestund.
Alla frågor är välkomna, det finns inga dumma frågor. Right?! 

Vad ni än vill veta, fråga så lovar jag att svara!
Frågestunden avslutas på måndag vid lunchtid. 

Hoppas att ni ställer lite frågor, ni kan fråga vad ni vill. Om mig, behandlingen som jag ska gå eller om bara allmänna saker. Jag vet att jag har fått en del nya läsare som säkert undrar vem jag är. Så tveka inte!
Tycker bara att det är kul!


Stora kramar! <3