En ny start

Sitter på jobbet och gråter, har världens ångest- och panikattack. Vill bara hem. 30 minuter kvar. Känns som en evighet.

Mötet med läkaren gick åt helvete! Var tvungen att väga mig. Vågen visade runt 42 med kläder och skor. Han såg direkt att jag hade gått ner ännu mer sen sist vi sågs. Ska träffa honom med mamma på måndag igen klockan 11 ang hur vi ska gå vidare med det här.

JAG ÄR INTE SJUK. jag har kontroll över det här. Varför kan ingen se det?
Han vill även att jag ska träffa en terapeut som jag kan gå hos. Varför händer det här mig?
JAg är inte ens smal.

Han har i alla fall lovat mig att säga till mamma att inte tvinga i mig mat utan låta mig ta det här i min egna takt. Jag vill inte flytta hem igen och bli övervakad! Det är verkligen det sista jag vill. Jag vill inte gå upp. Han säger att jag måste gå upp till minst 47-48 kg!!!!!!!!!!!!! va fan!? kommer ju se ut som en sumobrottare. Hjälp mig! Vad ska jag göra?

Jag vet att det här inlägget är helt osammanhängande men måste skriva av mig.

jag har i alla fall sagt till mamma att hon borde vara glad att jag ska äta husman med syrran och M ikväll. det blir hemmagjorda köttbullar med makaroner. BLÄ! och jag sa till henne hur mycket det tar emot, att jag redan har ångest över det. Hon sa att hon förstod men att hon är stolt över mig. Jag ska dock bara ta pytte lite makaroner och sen mini keso. Jag vägrar bli tjock igen.

Tydligen har mamma och min syster gråtit ikapp hela dagen på grund av min vikt. Vi kallar min syster A. A hade tydligen blivit väldigt chockad och orolig igår men inte sagt något till mig.

ÅH VARFÖR ÄR JAG SÅ JÄVLA MISSLYCKAD*?!
VARFÖR ÄR JAG SÅ FET?!
VARFÖR KAN INGEN SE ATT JAG ÄR FRISK?!


KAN NI HJÄLPA MIG, komma med tips på hur jag kan lura dom att jag äter?
För jag vet att många av er fortfarande bor hemma till exempel, hur gör ni för att lura era föräldrar/närstående?

NI BETYDER ALLT <3
nu ska jag gå och dö.