En ny start

God Morgon!

Gårdagen gick ju som sagt käpprätt åt helvete. Känner mig så svag, äcklig, tjock och ful.
Frukosten och lunchen gick ju bra (trots ångest över lunchen) och jag låg på nästan -100 kalorier när vi åkte till arlanda för att hämta upp min syster.
Sedan gick det utför! Och inte lite heller. Får panik om jag hamnar på plus, i räddsla för att gå upp.

Hade köpt en maraboukaka åt syrran för hon älskar choklad. I bilen på väg hem från arlanda så öppnar hon den och ger mig en rad. Kunde inte säga nej då hon blivit så chockad över min viktminskning. Ville inte göra henne orolig. Så jag åt en rad. Det var inte ens gott, alldeles för sött.

Vi kommer hem och pappa öppnar en flaska champange för att fira att hon äntligen är hemma, ställer fram chips och nötter blandat med torkade frukter. Som tur är lyckades jag stå emot det. Även champangen, hade lite ont i halsen så skyllde på det.

Sedan var det dags för middag. Oxfilé med potatiskaka, rödvinsås, sparris, sockerärtor och sallad (bestående av sommarmix, paprika, gurka och tomat).
Eftersom jag egentligen inte äter rött kött så hade dom köpt två mindre tunnare skivor till mig. Kanske 100g totalt. Mamma vet även att jag inte äter potatis men hon insisterade att jag skulle smaka lite i alla fall.

Jag åt ena biten oxfilé men fy vad det var äckligt! (älskade oxfilé förut). Det bara växte i munnen. Potatiskakan åt jag bara två tuggor utav. Fick sån ångest. Men mamma var nöjd att jag i alla fall smakade. Tur det!
Så det jag åt var: 1 liten bit oxfile, två tuggor potatiskaka, 1 sparris, några sockerärtor och lite sallad.
Vet inte hur mycket kalorier jag landade på men vill inte ens veta.

Sedan var det dags för efterrätt. Rabarberpaj. Vägrade äta det! Så jag gjorde samma sak som jag gjorde i tisdags. Stekte lite rabarber med kanel och havregryn och blandade lite kesella lätt med vaniljpulver. Ganska gott, men inte lika gott som med äpplen.

Jag hamnade kanske på 400-500 kcal igår. Inte värt det. Inte värt det alls. Sådan ångest. Min mage var stor som en luftballong och jag var nära på att börja gråta när vi kom hem. M sa även en sak hemma hos mamma och pappa när vi satt ute och rökte "Du ser alltid plågad ut när du äter mat som är i fast form". Haha, det stämmer så jävla väl. Men vad ska jag säga till honom? JA, för att jag får ångest. Nej det skulle inte fungera.

Dessutom vill han ha ett snack angående min viktnedgång. Han har tydligen suttit och kollat på bilder från NY. Han säger att jag är mycket smalare. Jag märkte också det imorse, skulle sätta på mig mina 7 for all mankind jeans jag köpte där. Dom hängde och var way to big! (W23)... Jaha, får åka in till stan och gå på barnavdelningen och köpa jeans eller nått. Hann använda dom typ 3 ggr. TRIST!

Utöver alla dessa missöden och ångestattacker så var kvällen väldigt trevlig. Det var super kul att träffa syrran igen :) Både hon, jag och mamma stod och storgrät på arlanda. Först var det bara några tårar sedan när hon kramade om mig så började hon gråta riktigt ordentligt. Hon sa "Du har blivit så liten". Haha! Söt.
Ska träffa henne efter jobbet igen och sen har vi hela helgen tillsammans dessutom. Ser fram emot det. Riktigt mycket.

Det enda som tar emot är att det kommer bli mycket mat, tjat och panikattacker.
Men ska skylla på ont i halsen och att jag mår dåligt.

Uppdaterar med frukostbild och så om ett tag :)
(förlåt för långt inlägg, men var tvungen att få skriva av mig lite)
Creed till er som orkade läsa.

<3