En ny start

Var ju sjukhuset idag. Gick åt helvete. Som allt annat.

8-12 veckor ska jag läggas in.

.

Får röka max 4 cigg om dagen, inte ha kjol, inte shorts, inte blogga, inte läsa bloggar, sitta i rullstol de första veckorna, inte ha linne, inte prata om min sjukdom med de andra patienterna. Inte prata om min behandling.

Vägrar jag vård så blir det tvångsvård.

.

Min dag har med andra ord inte varit så bra. Bara legat och gråtit. Nästa vecka tror dom att dom kommer ha en plats åt mig. Jag vill verkligen inte. Visst jag vill inte DÖ men jag vill heller inte ligga på det där jävla piss stället.

.

6 mål om dagen + två näringsdrycker. Normalportioner. Som ska ätas på en viss tid.

.

Som tur är, är jag över 18år och mamma vill att jag i alla fall ger det en chans och om jag känner att det inte funkar så ska jag avbryta behandlingen och försöka hemma istället. Funkar inte det så blir det tvångsvården.

Skit också. Jag gör det bara för hennes skull. Enbart hennes. Hon gråter hela tiden och jag kan inte påstå att jag är speciellt snäll mot henne för tillfället. Blir bara arg. Men kanske inte så konstigt? Det är ju faktiskt jag som ska läggas in. Det är mitt liv som dom ska förstöra.

.

Juste! Nämnde jag att man inte ens har ett eget rum? Det finns tre rum med 1 säng som är fulla, resten av rummen sover man två och två i. Hur ska jag klara av att dela rum med någon i 12 veckor?!